I boken presenterar författaren en teoretisk grund i spänningsfältet mellan danskonst och pedagogik, förankrad hos utbildningsteoretikern Gert Biesta, pragmatikern John Dewey och danspedagogen och forskaren Susan Stinson, samt en handfast dansmetodik för förskolans, skolans och fritidshemmets danspedagogiska verksamhet. Dans erbjuder barnet och eleven ett sätt att öppna sig för världen och med sin handlingskraft och fantasi gå i dialog med den, att estetiskt erfara en värld av kunskap och att etiskt vara med andra. På så sätt kan dans undervisa om vad det innebär att vara i världen, den värld vi är satta till att gemensamt förvalta och ta hand om. Dans som undervisning, som här föreligger i en andra, lätt uppdaterad upplaga, vänder sig i första hand till lärare och lärarstudenter inom förskola och grundskola, anpassad skola och fritidshem som vill utveckla formerna för sin undervisning i dans, språk, matematik och naturkunskap, men också till beslutsfattare, skolledare, föräldrar och andra som är intresserade av dansens och konstens djupare betydelse för utbildning och pedagogik.

Med en syn på utbildning och på konst som överskridande handlingar och som sätt att vara i och med världen, undersöker denna essä dans i utbildning som estetiskt erfarande och som etiskt ansvarstagande för annanhet och pluralitet, förutsättningar för en demokratisk utbildning. 

Resonemangen bygger på John Deweys och Maxine Greenes tänkande om konst som erfarenhet, utbildning och demokrati, Gert Biestas teorier om konst som utbildning och utbildning som plats för subjektets och demokratins tillblivelse, samt Sue Stinsons tankar om dans, danspedagogik och tillblivelse. Det teoretiska ramverket prövas med referens till två studier som redovisas kort, om skapande dans och om dans som ämnesundervisning. 

I en etnografisk studie beskriver blivande lärare sitt fria skapande i dans i relationella termer, präglat av närhet och närvaro, fantasi, förhöjd perception, kommunikation, risktagande och mottaglighet för det oförutsägbara. Dansandet framstår i deweyansk mening som estetiskt erfarande, och det relationella som etiskt i samklang med Arendts och Levinas tankar om intersubjektivitet och alteritet, grundläggande i Biestas och Greenes syn på utbildning som rum för förändring och tillblivelse.

Kvantitativa observationsdata från lektioner i Matte som en dans antyder att dansen upprättar ett gynnsamt rum för lärande så som beskrivet av Ferenc Marton m.fl., med intensiv interaktion mellan lärare, de lärande och ämnesinnehållet. Deltagarnas estetiska och matematiska litteracitet samspelar medan dansen som dialogisk och sinnlig interaktion öppnar för estetiskt erfarande i sin förkovran i både estetiskt och matematiskt kunnande.

I båda studier placerar sig estetiskt erfarande genom dans centralt i subjektets interaktion med världen och i skaffandet av specifika kunskaper, färdigheter och förhållningssätt. Slutsatser dras om den pedagogiska kraften av att dansa och arbeta i konsterna – att öppna rum för estetiskt erfarande och att låta konsterna undervisa och erfara vad det betyder att finnas till i den sociala och materiella världen. 

In this chapter, I advocate the opening of spaces in education and academia for dance. Viewing dance and education as ways to enter into dialogue with the world, I explore the potentiality of dance in education as a mode of (kin)esthetic experiencing and a modality to ethically respond to otherness. My lines of thinking shift focus from the self to being with others, from predefined knowledge to the unpredictable, from education concerned with fulfilling universal ideas of humanism to education as a space for the unique human subject becoming, for plurality and coexistence in a challenged world calling upon us to act together. A study is reviewed of my teaching and learning program Dancing with the Other, probing the theoretical framework in hands-on dance on the floor.

I boken presenterar författaren en teoretisk grund i spänningsfältet mellan danskonst och pedagogik, förankrad hos utbildningsteoretikern Gert Biesta, pragmatikern John Dewey och danspedagogen och forskaren Susan Stinson, samt en handfast dansmetodik för förskolans, skolans och fritidshemmets pedagogiska verksamhet. Dans erbjuder barnet och eleven ett sätt att öppna sig för världen och med sin handlingskraft och fantasi gå i dialog med den, att estetiskt erfara en värld av kunskap och att etiskt vara med andra. På så sätt kan dans undervisa om vad det innebär att vara i världen, den värld vi är satta till att gemensamt förvalta och ta hand om. Dans som undervisning vänder sig i första hand till lärare och lärarstudenter inom förskola och grundskola, anpassad skola och fritidshem som vill utveckla formerna för sin undervisning i dans, språk, matematik och naturkunskap, men också till beslutsfattare, skolledare, föräldrar och andra som är intresserade av dansens och konstens djupare betydelse för utbildning och pedagogik.

Gert Biesta, ledande utbildningsteoretiker, professor i pedagogik vid Maynooth University i Dublin och vid University of Edinburgh, presenterar i denna bok ett annorlunda sätt att se på undervisningen i de estetiska ämnena genom att visa vilka unika möjligheter konsten erbjuder att komma i dialog med den omgivande världen. Undervisningen ses som en visandets process, där läraren visar eleven vad som kan vara bra, viktigt och meningsfullt i världen att ägna sin uppmärksamhet åt. Med hjälp av Joseph Beuys happening från 1965, Hur man förklarar bilder för en död hare, från vilken många bilder finns med i boken, redogör Biesta för hur den processen tar form. Med ett särskilt efterord till den svenska utgåvan, hans fjärde titel på svenska.

Gert Biesta har beskrivit sina tankar om utbildning som sfär för subjektets och demokratins tillblivelse i ett antal standardverk inom nutida pedagogisk teori. När nu denna bok om konstens undervisande kraft finns tillgänglig på svenska är förhoppningen att den kan bidra till en djupare förståelse hos alla som intresserar sig, från politiker och beslutsfattare, skolledare och lärarutbildare till den enskilda lärarstudenten och pedagogen, för konstens betydelse för en pedagogik och en utbildning för vår (fram)tid.

This papers presents a practical work model as well as an educational theory discussion on the status and potential of art work in teaching and learning math in early childhood education. The central idea is to let the child’s free creative art activity reveal, or “teach”, whatever mathematical thinking was inherent in the creative process. Paying careful attention to art and math adequate language in “meta talks” with children about their art work, is found to be a rich tool in enhancing the young learner’s development of aesthetic, numeric and linguistic literacies in gainful interplay. A field study in preschool teacher education is reviewed, including a mapping of Alan Bishop’s [2] mathematical activities in doing art work, and an interpretation of the work model in line with John Dewey’s [5] and Gert Biesta’s [1] thinking on art as experience and art as education.

This paper discusses the nature of art activity, such as dance, in teaching and learning subject matter, such as math, querying what is left from the artistic when art is put to serve a cause, such as education. Does any partner, dance, math or education gain or give up more in the triangular affair?

Skriften Vägvisare redogör, med pedagogisk-teoretisk förankring och en rad ämnesdidaktiska exempel, hur studiet av religioner och icke-religiösa livsåskådningar kan utgöra ett väsentligt bidrag till interkulturell utbildning i Europas skolor. I en rekommendation 2008 från Europarådets ministerkommitté om religioners och icke-religiösa livsåskådningars dimension av interkulturell utbildning beskrevs utbildningsformens art och mål. Vägvisare erbjuder ett stöd till beslutsfattare,skolor (lärare, skolledare, huvudmän) och lärarutbildare i hanteringen av frågeställningar som rekommendationen kan ge upphov till i olika länder och skolsammanhang. Med omfattande feedback från utbildningsmyndigheter, lärare och lärarutbildare i Europarådets medlemsländer ger Vägvisare konkreta råd, till exempel hur begrepp som används i utbildningsformen kan förklaras, hur kompetenser för undervisning och lärande kan utvecklas och vilka didaktiska metoder som går att tillämpa, hur en “fredad zon” för elevdialog kan skapas i klassrummet, hur elever kan stöttas i analysen av medierepresentationer av religioner, hur icke-religiösa livsåskådningar kan diskuteras jämsides med det religiösa perspektivet, hur människorättsfrågor kan behandlas i relation till religions- och trosuppfattningsfrågor, hur kontakter kan skapas mellan skolor och skolsystem med organisationer, samfund, föreningar och myndigheter i det omgivande samhället. Vägvisare är ingen läroplan eller policyförklaring. Syftet är att erbjuda beslutsfattare, skolor och lärarutbildare i Europarådets medlemsländer, liksom andra intressenter inom verksamhetsfältet, verktyg att arbeta med frågor som uppstår i tolkningen av Europarådets rekommendation om religioners och andra livsåskådningars dimension i interkulturell utbildning, för att möta enskilda länders behov. Vägvisare är frukten av en internationell expertgrupps arbete inom Europarådet i samarbete med Europeiska Wergelandcentret.

This article presents a teaching and learning program in natural sciences starting from the aesthetic expression of dance as the agent in seeking knowledge and meaning. The program was originally conceived as a joyful, effective and threshold lowering activity for learners apprehensive about the science curriculum subject, including students in teacher training. It has been further developed as a mode to visualize learners’ amassed previous science subject knowledge while dancing together. Pre-knowledge is seen as the base for further investigation of the field of knowledge and its adherent concepts and axioms. The program’s overall object is to establish a fruitful interactive space of learning where aesthetic literacy and scientific literacy are enhanced and interplay gainfully. Lesson observation data are presented, indicating intensive classroom interaction on a range of levels crucial to learning, as well as increased learning goals achievement. Suggestions are made for further investigation of teaching and learning modalities in the intersection of aesthetic and science literacies.

This paper presents a teaching and learning program in mathematics drawing on the aesthetic expression of dance as the medium of seeking knowledge and meaning. The program was developed to visualizing, in dancing, the learners’ previous subject knowledge as a base for further acquisition of proficiencies in the discipline. The overall object is to create an effectual interactive space of learning with immediate interaction between teacher, peer learners and the math subject. Aesthetic literacy through dance and math numeracy are enhanced and interplay gainfully. Data gathered from observations of lessons designed according to the program and dealing with a number of math curriculum items are presented and analysed. Conclusions are drawn for further investigation of the intersection of the proficiencies and literacies of aesthetics and mathematics.