Purpose: Russia’s full-scale war against Ukraine threw all spheres of life in that country into turmoil. The public service was tasked to foster resilience and ensure the continued functioning of the state. Our purpose is to study how a war-shaped public leaders’ understandings of the leadership necessary for tackling emerging crises in a swiftly shifting environment while delivering services to citizens and continuing reforms toward EU membership.

Design/methodology/approach: The research reflects the analysis of 15 semi-structured interviews with members of Ukraine’s public service from various parts of the country conducted in September–October 2023. Heroic/post-heroic ideals of leadership, as well as the distributed model of leadership, are selected as the theoretical framework.

Findings: According to Ukraine’s public managers, the collectivistic ideal of public leadership has persisted. Since 2022 and Russia’s full-scale war, they claim the distributed form of public leadership has developed further. Based on the analysis of the interviews, we suggest these managers differentiated intraorganizational, intergovernmental and intersectoral types of distributed leadership.

Research limitations/implications: The study is conducted during the full-scale war; therefore, observations and field work are restricted. Face-to-face interviews are impeded by air raids: missile and drone attacks; online interviews are sometimes hindered by constant electricity blackouts and alarms. The results of the study reflect the subjectivity of the participants’ thoughts and feelings and may not be more broadly generalizable.

Originality/value: This is an explorative study that shows how public leaders speak and think about public leadership in the ongoing crisis of war.

Att utveckla en förvaltning av Sveriges hav, med dess långsträckta kust och varierande ekosystem såväl i havet som på land, är en utmaning. Det ställer krav på samordning av beslut och genomförande på såväl lokal, nationell som internationell nivå. Förvaltningen måste också ta hänsyn till att både samhället och havsmiljön är under förändring, att ny kunskap utvecklas och att det finns en rad andra samhällsmål att ta hänsyn till.

Havsförvaltningsakademin bildades för att stärka kunskapsutbytet mellan i första hand samhällsvetenskapliga forskare och experter, och personer som arbetar med havsförvaltning i Sverige. Arbetet har resulterat i en gedigen antologi, där erfarna praktiker och akademiker inom olika samhälleliga discipliner ger sin bild av den svenska havsförvaltningen, hur den fungerar idag och vad som krävs för att kunna kalla den ekosystembaserad.

Ekosystemansatsens principer kan i vissa fall vara svårförenliga med en svensk förvaltningsmodell. Detta eftersom principerna kan gå på tvärs mot vad till exempel regeringsformen anger angående rikets styrelse, och hur vår parlamentariska demokrati är uppbyggd, eller övergripande traditionella förvaltningsvärden såsom effektivitet, demokrati och rättssäkerhet. Det kan således finnas motsättningar mellan ekosystemansatsen och förvaltningsmodellen som kan försvåra eller till och med förhindra införande av en ekosystembaserad havsförvaltning i Sverige.

Den här rapporten är en utvärdering i syfte att ge en fördjupad förståelse för de utmaningar och möjligheter som är förknippade med att utveckla en ekosystembaserad havsförvaltning i Sverige. Utvärderingen är ett uppdrag från Havs- och vattenmyndigheten till Havsmiljöinstitutet, som i sin tur anlitat rapportförfattaren för att genomföra utvärderingen.

De åtgärder som genomförs för att förbättra havsmiljön baseras på en mosaik av olika åtgärdsprogram och lagstiftning. EU:s havsmiljödirektiv och den svenska havsmiljöförordningen har till syfte att uppnå en god miljöstatus i havsmiljön och det åtgärdsprogram som följer riktas mot åtgärder i kust- och havsområdet. Samtidigt sker en rad andra insatser för att minska påverkan på havsmiljön, bland annat åtgärder som riktas mot landbaserade aktiviteter. Det är följaktligen en utmaning att härleda förändringar i miljötillstånd till enskilda åtgärder och program. Utvärdering av åtgärder och åtgärdsprogram är dock en förutsättning för att kunna optimera åtgärdsarbetet, från såväl miljö- som kostnadssynpunkt.

Den här rapporten presenterar resultat och rekommendationer från ett projekt med syfte att stärka uppföljning och utvärdering av det åtgärdsprogram för havsmiljön (ÅPH) som följer av EU:s havsmiljödirektiv. Projektet har genomförts av Havsmiljöinstitutet med medel från Havs- och vattenmyndigheten. I uppdraget har ingått att föreslå metoder för att utvärdera effekter av åtgärder i programmet samt att undersöka hur data och information som kan användas för att utvärdera effekter av åtgärderna kan samlas in.

Rapportens rekommendationer bygger på en granskning av Havs- och vattenmyndighetens faktablad och första versioner av genomförandeplaner för åtgärderna i ÅPH 2022–2027. Som en del av detta arbete har en rad begrepp som används av Havs- och vattenmyndigheten också utvecklats och definierats. Baserat på dessa analyser rekommenderas följande:

Tillämpa en utvecklad utvärderingsmodell som utgår från enskilda åtgärder och de aktiviteter som genomförs inom förvaltningen för att initiera åtgärderna. Utvärdering av åtgärderna föreslås följa en effektkedja av förväntade prestationer av myndighetens aktiviteter, förvaltningseffekter, beteendeförändringar hos aktörer utanför förvaltningen, och miljöeffekter. För att tillämpa modellen behöver också hänsyn tas till ytterligare aspekter. Framför allt behöver de antaganden som görs för att effektkedjan ska förverkligas och eventuella bieffekter identifieras och formuleras redan vid beslut om åtgärden. Med det föreslagna ramverket för uppföljning och utvärdering åstadkoms en mer systematisk och enhetlig utvärdering av åtgärder vilket bedöms leda till ett mer kostnadseffektivt åtgärdsarbete. Vi rekommenderar också att faktablad och genomförandeplaner för åtgärder i ÅPH uppdateras med den föreslagna utvärderingsmodellen som grund och de definitioner av begrepp som ges i rapporten

Utvärdera tidiga steg i effektkedjan, för att i rimlig tid upptäcka om åtgärderna riskerar att inte resultera i förväntade förändringar i miljön eller om oönskade bieffekter uppstår. Vad gäller miljöeffekter är det ofta svårt att bedöma effekter av enskilda åtgärder i ÅPH. Den nationella och regionala miljöövervakningen ger förutsättningar för att bedöma miljötillståndet i havet men i de flesta fall krävs särskilda mätprogram om syftet är att utvärdera miljöeffekter av enskilda åtgärder. Därtill kan det i många fall ta lång tid innan åtgärder resulterar i mätbara förändringar i miljön. Därför är det ofta rationellt att utvärdera tidigare steg i effektkedjan för att indikera eventuella behov att se över och anpassa åtgärden. Vilka metoder som är bäst lämpade för att använda beror på åtgärdstyp och vilket steg i effektkedjan som ska utvärderas. Både kvalitativa och kvantitativa metoder kan vara passande, liksom en blandning av dessa övergripande angreppssätt.

Överväg redan vid beslut om åtgärder hur de ska utvärderas för att tidigt klarlägga vilken data och typer av metoder som kan vara lämpliga för framtida utvärderingar. I projektet har vi undersökt tillgång till data och information som eventuellt kan användas för uppföljning och utvärdering av åtgärder. Möjligheter att söka och samla in befintlig information som kan användas för att utvärdera effekter av åtgärderna i ÅPH, från miljöövervakning och andra källor, är i dagsläget begränsade. Det beror framför allt på att det sällan framgår om inrapporterade dataset och projektrapporter har en koppling tillåtgärder i ÅPH, även när uppdrag för utvärdering av åtgärder i ÅPH sker på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Detta kan åtgärdas relativt enkelt om rapportörer av data och genomförare av uppdrag som berör åtgärder i ÅPH får en instruktion om enhetlig märkning av dataset och eventuella projektrapporter. För utvärdering av åtgärder måste dock ofta nya data och information tas fram för att uppfylla det specifika utvärderingssyftet. För flera typer av utvärderingar är det också nödvändigt att samla inrelevant data och information redan före det att åtgärden genomförs och det därför viktigt att redan vid beslut om åtgärd ha i åtanke hur de ska utvärderas.

Förvaltningar har krävande uppgifter. Att även leva upp till värden om demokrati, rättssäkerhet och effektivitet är inte enkelt. Samtidigt vet vi att en pålitlig och icke-korrupt förvaltning som verkar i medborgarnas tjänst är ovärderlig. En väl fungerande förvaltning utgör ett slags samhällelig guldreserv. I den här boken redovisar ett tjugotal forskare studier av förvaltningens roll i samhället. I korta och kärnfulla kapitel visar forskarna vilka strömningar som finns i förvaltningen i dag, och hur dessa påverkar tjänstemännen och styrningen.