When and how are issues of race and ethnicity articulated in the everyday lives of transnational adoptees in Sweden? Which discursive and practical ambivalences and conflicts do they provoke? What happens with issues of race in a country where antiracist colourblindness is the norm, and where there has been no debate on whether whites should adopt children of colour? Based on an analysis of interviews with transnational adoptees and adoption-related documents, Tobias Hübinette and Malinda Andersson examine how discursive conditions regarding race and ethnicity are negotiated in their daily lives.

Med ”interkulturell blick” avses i denna antologi ett speciellt förhållningssätt. Perspektivet är gränsöverskridande och kosmopolitiskt. Det handlar om en ”inkluderande globalism”, en strävan att frigöra sig från etnocentriska synsätt för att i stället skapa en inkluderande, jämlik och demokratisk pedagogik. Det rör sig inte om någon kompenserande ”specialpedagogik för invandrare”. Snarare gäller det att med pedagogikens hjälp bidra till att göra det annorlunda normalt, till att skapa en ”diversifierad normalitet”.

Boken är indelad i två delar: Interkulturalitet och samhälle samt Interkulturalitet och lärande. De flesta bidragen har skrivits av forskare och lärare vid Södertörns högskola och är baserade på författarnas forskning om interkulturell pedagogik. Bland bidragsgivarna finns också lärare som främst skriver utifrån sina praktiska yrkeserfarenheter av pedagogik och interkulturalitet.

This article takes at its point of the departure the practice of transracial adoption of children and adults. During the colonial period, it was not only non-white native children or adults who were adopted by white colonisers and settlers; the opposite also occurred. The existence of these ‘inverted’ transracial adoptions is well-documented in literary and autobiographical texts and historical documents, as well as in art and visual culture. At that time, the white transracial adoptee who had been transformed into the Other was stigmatised and even demonised as something of an ethno-racial monster transgressing the boundaries between Europeans and non-Europeans. This article aims to re-conceptualise transracial adoption within the framework of the fundamental inability of Europeans to attach to the lands and peoples outside Europe by making use of the concepts of indigenisation and autochtonisation.