Nation-states and national identities are a product of European history and have been the most salient framework of spatial identification since the nineteenth century. In the past decades, however, the EU has attempted to foster a supplementary European sense of identity, embodied in the notion of European citizenship. Moreover, the European continent encompasses various macro-regions that have been presented as having certain historical significance and that play a role in identity politics. Two prominent examples are the Baltic and the Mediterranean regions.

This study reconstructs through interviews the overlapping identifications of Latvian and Greek migrants, respectively – migrants who have moved to Sweden in different time periods after the Second World War up to the present. The interviews focus on issues related to integration, feelings of belonging and spatial identification with the countries of origin (Latvia, Greece) and residence (Sweden) in order to understand the significance of the nation in the current European context. Another aim is to examine how the idea of a common European identity, as an aggregate based on national and regional affiliation, works in practice. Furthermore, the interviews executed in this study give an account of how migrants position themselves in relation to the Baltic Sea region and the Mediterranean as well as to alternative macro regional spaces. The study of immigrants’ narratives about their social and everyday life, and their personal experience of coping with public authorities seeks to improve our understanding of the current phenomenon of internal European migration, which is still an under-researched field.

The analysis shows that the nation, both that of origin and of residence, remains the most significant space of identification for the interviewed EU-migrants. It is obvious that the EU has not brought forth a European identity parallel to the national one. However, elements of European identification and belonging exist in the responses of the migrants, revolving around their benefitting from free mobility inside the EU. This study shows also that there barely is any particular identification with the Baltic and Mediterranean regions among the examined migrants. However, other macro regional identifications appeared, such as the Baltic States for Latvian and the Balkan for Greek interviewees.

Nationalstaten och nationell identitet är produkter av europeisk historia som sedan 1800-talet är den viktigaste utgångspunkten för individers upplevelse av rumslig identifikation. Under de senaste decennierna har EU också försökt att aktivt utveckla framväxten av en kompletterande europeisk identitet, uttryckt i idén om ett europeiskt medborgarskap. Förutom det rymmer den europeiska kontinenten olika makroregioner som presenterats som historiskt viktiga och som spelar en identitetspolitisk roll. Två centrala exempel är Östersjöregionen och Medelhavsregionen.

Genom intervjuer med lettiska och grekiska migranter som kommit till Sverige under olika tidsperioder, från andra världskriget fram till idag, syftar denna avhandling till att rekonstruera intervjupersonernas överlappande identiteter. Frågan om vilken betydelse identitet kopplad till nationen har i dagens europeiska kontext utforskas genom att intervjuerna fokuserat på frågor som handlar om integration, känslor av tillhörighet och rumslig identifikation med ursprungsländerna (Lettland eller Grekland) och till det land där de nu bor (Sverige). Avhandlingen bidrar även till att undersöka hur strävanden att åstadkomma en gemensam europeisk identitet, som en kombination av nationell och regional tillhörighet, kan fungera i praktiken. Intervjuerna som genomförts för denna studie ger vidare en inblick i hur migranterna positionerar sig i relation till Östersjöregionen respektive Medelhavsregionen och till andra möjliga makroregionala rum. Migranternas berättelser om bland annat sociala nätverk, vardagsliv och personliga erfarenheter av att hantera offentliga myndigheter, bidrar till att ge insikter om inom-europeisk migration, ett fält där forskningen för närvarande är begränsad.

Analysen visar att nationen, både ursprungslandet och vistelselandet, är den viktigaste rumsliga enheten för identifikation hos de intervjuade EU-migranterna. Det är tydligt att EU för dessa migranter inte har åstadkommit en europeisk identitet som motsvarar den nationella identiteten. Samtidigt återfinns vissa element av europeisk identitet och tillhörighet i migranternas intervjusvar, framför allt i förhållande till den fria rörligheten inom EU. Denna studie visar också att de intervjuade migranterna i väldigt liten utsträckning upplever en specifik tillhörighet till Östersjöregionen respektive Medelhavsregionen. Däremot framkom betydelsen av andra makroregionala identiteter, såsom Baltikum för de lettiska intervjupersonerna och Balkan för de grekiska.