This study explores the renovation of housing governed by two tenure formsin Sweden, rental and cooperative housing. Based on a relational approach,we argue that despite requiring a similar need of maintenance at regularintervals, renovation in rental housing takes a substantially different formcompared to cooperatives, regarding the extent of the work, the involvement of, and the outcome for, the residents. With the concept of predatoryhousing commodification, we aim at examining how the process of housingrenovation is organized, what driving forces motivate renovations, along with how it impacts affected residents. Our contribution is twofold: firstly,we conceptualize renovation of housing as a commodifying process, withinthe realm of financialization, most often carried out brutally and contributingto housing inequality; secondly, our contribution is empirical as it covershousing renovation from a relational and contrasting perspective in a fieldthat is still under-studied in the Scandinavian context.

The aim of this chapter is to analyze the process of home destruction and how home is given meaning and politicized by those experiencing displacement through renovation. The objective here is both to conceptualize the processes of the destruction in the displacement process including the creation and re-creation of home(homemaking), and to understand the role homemaking plays in citizens’ negotiation of their place and position in society, political engagement, and agency. I place the processes of un-homing and homemaking as pivotal for the development of political subjectivity. Political subjectivity is conceptualized as agency based on a subjective and shared multi-scalar understanding of oneself and as part of a collective, a multi-dimensional process characterized by social, political, material, and spatial dimensions. Sweden serves as an example of a post-welfare context and the analysis is built on interviews with tenants facing displacement through renovation, organizing collectively to contest it.

Tenants’ movements have been part of European history for over one hundred years and are still unevenly studied. They developed in reaction to the housing shortages and poor living conditions at the end of the nineteenth and beginning of the twentieth century and were closely linked to the labour movements of this period. Tenants’ mobilizations developed differently in various national contexts and achieved varying degrees of success. In many cases they succeeded in making an impact on the living conditions of the working classes by demanding affordable housing and improved housing standards. Their development in recent decades has, however, been affected by the commodification of housing and the recurrent political and economic crises, which are interlinked and affect collective mobilization and identification among tenants. As the housing crisis deepens across Europe, fuelled by housing financialization, climate and economic crises, tenants are again mobilizing – this time from a more marginal position than ever.

Under de senaste decennierna har fastighetsägare, byggbolag, banker och riskkapitalister tjänat enorma summor på bostäder, medan andra förlorat sina hem eller sett sina bostads­kostnader öka kraftigt. Den sociala bostadspolitiken har övergivits, hemlösheten har ökat och bostadsstandarden har försämrats. Samtidigt har det finansiella systemet blivit centrerat kring en bolånespiral som har gjort hushållen och den svenska ekonomin otroligt sårbara.

Sverige behöver ett nytt, socialt och klimatanpassat bostads­system, men ett sådant kan bara åstadkommas genom radikala förändringar. Utifrån en gedigen genomgång av över hundra års svensk bostadshistoria analyserar "Kris i bostadsfrågan" orsakerna till och konsekvenserna av att bostadens bruksvärde helt har kommit att överskuggas av dess bytesvärde, och föreslår hur den pågående krisen – med radikala förändringar i politik, finans och byggande – skulle kunna demonteras och utgöra grunden för ett nytt bostadssystem, där alla människors behov av ett hem står i centrum.

Forskarkollektivet Fundament består av Dominika V. Polanska (Södertörns högskola), Åse Richard (Uppsala universitet), Ståle Holgersen (Örebro universitet), Timothy Blackwell (Uppsala universitet), Maria Wallstam (Upp­sala universitet), Hannes Rolf (Stockholms universitet).

How the legal is implicated in the production of space and how displacement is both a material and discursive process stands at the fore of this study. The aim is to examine how the law is interpreted in cases of approval of renovation of rental housing and how these interpretations are articulated, presented, and justified in the Swedish context. Questions on what definitions and justifications are used in the interpretative legal practice are linked to processes of discursive displacement of tenants. It is argued that the unequal relationship between property owners and tenants is sustained in this legal practice through the techniques of abstracting, naturalising, and shifting responsibility, and uncritically reproducing financial logics, thus contributing to discursive displacement of tenants. The arguments of tenants are silenced and circumscribed with economic and technical reasons, along with narrow and vague definitions, reflecting a position of privilege, and reproducing the politics of property. 

Squatting in Sweden peaked in the 1980s. Stockholm and Gothenburg were the epicenters, among other smaller towns throughout the country. Researchers identified punk music, influences from abroad, anarchist ideas and the emergence of urban social movements as central to the increase in squatting during this decade. Only a fragmented picture of squatting events has been presented until now, however, often at the city level and during a limited period. This perspective fails to connect squatting actions across the country, and beyond its borders. Departing from the approach to squatting as a form of contentious repertoire, I will analyze how squatters negotiated and legitimized their actions, and in relation to different opponents. Special attention is given to the contradictions caused by different and sometimes contradictory ideals in the communication of the significance of squatting. Based on materials produced by the squatters and other secondary materials, this chapter explores the arenas of interactions, or fields where contentious actors interact within their own group or movement, or with the authorities and the police.

This article contributes to the emerging body of literature in the field of urban studies that addresses the classical ‘division of labour’ between analyses of the workings of urban power at the macro- and micro-levels. Our theoretical framework aims to capture how processes of power are exercised in processes of urban restructuring. In the field of gentrification studies there have been calls for theoretical developments based on analyses of various local contexts in which rent gaps may be exploited in similar yet varied ways. We contribute to this discussion through an analysis of governing strategies and protests linked to urban restructuring in the context of the so-called Million Programme in Sweden’s two largest cities. In particular, we address the consequences of public housing companies being forced to operate according to ‘business principles’. Importantly, we demonstrate how advanced liberal government, under the influence of neoliberal ideology, has largely worked through a process of responsibilization. We discern a chain of responsibilization leading from the macro-, via the meso-, to the micro-level – ultimately involving the individual tenant; and highlight how a struggle that we call a politics of responsibility has taken place around each link in the chain.

Rapporten redovisar resultaten från ett forskningsprojekt som studerat och analyserat hyresgästers deltagande i renoveringar av hyreshus, byggda huvudsakligen under perioden 1960 – 1975. Projektets syfte har varit att undersöka om, i vilken utsträckning och hur, hyresgästers inflytande påverkar hur renoveringar uppfyller de hållbarhetsmål som anges under rubriken Hållbara städer och samhällen på Agenda 2030. Vi har specifikt intresserat oss för två aspekter i delmål 11. För det första gäller det ambitionen att skapa en inkluderande och hållbar urbanisering och en deltagandebaserad, integrerad och hållbar planering och förvaltning av bostäder. För det andra gäller det målet att skapa ekonomiskt överkomliga bostäder för alla. Med denna utgångspunkt ställer vi frågor om 1) hur hyresgäster bjuds in till dialoger i renoveringsprocesser, och i vilken mån detta inbegriper konflikter mellan olika intressenter, 2) hur hyresgäster självorganiserar för att påverka renoveringar och hur relationen ser ut mellan denna självorganisering och den av fastighetsägaren organiserade dialogen, 3) vad hyresgästerna önskar ha inflytande över, och vilket inflytande de får rent faktiskt, samt 4) hur dialogen och självorganiseringen påverkar uppmärksammandet och hanterandet av social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet i renoveringen.

Vi lägger i rapporten vikt vid politisk styrning och förändringar på bostadspolitikens och stadsutvecklingens område eftersom ett övergripande resultat är att samråd och hyresgästers möjligheter till inflytande vid renoveringar är kraftigt begränsade och att detta till väsentliga delar är en effekt av strukturella villkor. Det gäller framför allt de villkor som ges av de förändringar av den nationella bostadspolitiken som ägt rum sedan 1990-talet. En viktig slutsats med avseende på deltagande i renovering är att hyresgästers självorganisering avsevärt förbättrar möjligheterna till inflytande över renoveringsprocessen. Framför allt har vi sett ett inflytande som resulterat i: 1) mindre omfattande renovering och därmed lägre hyreshöjning; 2) införande av olika renoverings- (och därmed hyres-) nivåer, 3) intrappning av den nya hyransamt 4) påverkan på utformningen av förändringar på fasader och gårdar. Med avseende på hållbarhet betonar vi att tidsperspektiven måste vara tydliga – hur länge och för vem ska något vara hållbart? Vidare måste maktrelationer explicitgöras och balanseras – vem kan ha inflytande på boendesituationen, och vilka perspektiv och kunskaper avgör vad som anses hållbart?