Studien undersöker hur den belgiska filosofen Isabelle Stengers kosmopolitiska förslag kan fungera som en litteraturvetenskaplig analysmetod i läsandet av Agneta Enckells diktsamlingar skrivna 1983–2014. Stengers kosmopolitik utgör en praktikernas ekologi som syftar till att sakta ner tänkandet genom att svetsa samman common sense med fantasi. Hon återaktiverar begreppet ”common sense” från den brittiske matematikern och filosofen Alfred North Whitehead (1861–1947). Common sense innebär att man är uppmärksam på hur varje situation genererar ett grubblande. Fantasi är å sin sida ett föreställningssprång som sätter tanken i rörelse med situationens möjlighet. Det innebär också att man tar risker, att man öppnar sig för ett krävande och obligatoriskt sammanhang utan garantier. Metoden är alltså en närläsning och en sammansvetsning av common sense och fantasi. Agneta Enckell är en finlandssvensk poet född 1957 i Helsingfors. Hon debuterade 1983 och har gett ut nio diktsamlingar, varav den senaste (med eget namn, utan namn, ditt namn): dikter (2020) inte ingår i denna studie. Enckells dikter utforskar språket i vardande, i det oartikulerade eller i det vibrerande, tveksamma rörelser före sömn och uppvaknande, mellan en fysisk och en ihågkommen plats, mellan ord och andetag, ibland i en början, i ett språng eller i en bristning. Dikterna utspelar sig runt Östersjön, svävande strax under vattenytan, på papperet eller på ytan eller från hudens hål, under ett fall eller i sprickan av en sten.